Skakis
Bollen har börjat rulla och jag sitter här på min rast helt skakig. Kan knappt hålla i kaffekoppen än mindre skriva... Saknar något fruktansvärt och vet inte vart jag ska ta vägen...... Tittar ut genom fönstret. yr och illamående. Förlåt älskade för att jag gör detta mot dig men jag ser ingen annan utväg......
Shit vill bara gråta nu men måste vara stark.......Hur ska det gå? Hur ska det bli? Oron gör mig galen......
Vill bara veta hur du mår? Kan inte göra ett skit.....FAN FAN
På med masken... igen skådespel ett par timmar till innan jag får gå hem och dra täcket över huvudet.
Det enda som får mig att orka är hoppet om en framtid med dig........Fina och underbara........
Jag älskar dig!!!!!
Lycklig men ändå inte.....
Gårdagen , ja vad ska man säga.... JIPPi......fick glädjande besked... Jobb där jag ville.... Fick chock när chefen frågade om jag ville. Skrek nästan mitt JA.... Stort leende hela dan och stor bunt med papper hem. Shit nu har man blivit vuxen på riktigt....Ingen lek längre..... Tjo hooooooo...... De ska inte behöva ångra sig......
Men mitt i all glädje kom tankarna på min underbara.... Den underbara som jag älskar men som inte finns hos mig utan långt borta.....
Tårar.... många fälldes.... Tårar av saknad, glädje men också ovisshet......Tankar på framtiden blandades med tvivel......Varför?...... Varför ska det vara så här?...... Min underbara lyckliga dag och ingen underbar zombie vid min sida.......
Måste måste måste tänka positivt. This is my year..... 2011.... Jag har redan bockkat av en sak på listan.... Återstår gör nu bara 2 saker..... den ena grejar jag förhoppnigsvis snart och det andra ligger tyvärr utanför min kontroll utan jag kan bara hoppas..... Men först då är mitt liv komplett....
Jag älskar dig zombie!!!!!!!
Nä dags för lite te och äggmacka.... Helt slut efter min andra dag som vuxen hehe
OVER AND OUT
Handling betyder mer än ord.......
Saknad.....
Vet inte vad det är med mig. Känner så stor saknad inom mig att det knappt går att beskriva med ord. Vad fan är det som håller på att hända. Livet var på väg åt rätt håll och jag började sakta men säkert känna en inre glädje sprida sig. Men vad händer då. Mattan man stod så stadigt på rycks undan under fötterna och så ligger man där och sprattlar igen. Jag borde inte bli förvånad. Skulle så gärna vilja säga till hela världen vad det är som tynger mig men jag kan inte. Så jävla trött på det här. Ibland känns det som att detta är mitt straff för allt som jag gjort, inte vet jag...........................................................................
Sorg.......
Jag kunde tyvärr inte stanna hela tiden utan var tvungen att åka hem. Det var länge sen jag grät så mycket. Kunde kappt köra för allt var suddigt. Kände sån enorm tomhet när jag kom hem och hade svårt att slappna av. Skakade i hela kroppen och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag skrev då ett brev där jag uttryckte mina tankar och det kändes skönt. Somnade i allfall helt utmattad sen men med vetskapen att Christer nu äntligen fått frid och att alla som älskade honom var där.
Vila i frid Christer....
Tårar...
Nä nu slutar jag innan tårarna kommer.......
Är så less...
Satans jävla arg......................................