Saknad.....
Vet inte vad det är med mig. Känner så stor saknad inom mig att det knappt går att beskriva med ord. Vad fan är det som håller på att hända. Livet var på väg åt rätt håll och jag började sakta men säkert känna en inre glädje sprida sig. Men vad händer då. Mattan man stod så stadigt på rycks undan under fötterna och så ligger man där och sprattlar igen. Jag borde inte bli förvånad. Skulle så gärna vilja säga till hela världen vad det är som tynger mig men jag kan inte. Så jävla trött på det här. Ibland känns det som att detta är mitt straff för allt som jag gjort, inte vet jag...........................................................................
ja vet...livet gör så och man vet inte fn varför...vissa säger att man blir starkare av det och det kan väl stämma ibland.
Jag tror inte det är ett straff, det är slumpen.
Håll ut fina vän...
