Blllääääääää
Sitter här och tänker och tankarna tar snart kål på mig. Varken hjärna eller hjärta orkar mer snart. Det är inte det att jag sitter och tycker synd om mig själv för att jag har motgångar utan för att livet verkligen inte blivit som jag ville. Varje gång allt känns rätt och man är glad i sinnet så nog jävlar drar ödet iväg med en på andra vägar som man själv inte skulle valt. Det är lika jävligt varje gång för det känns som att man hamnar i återvändsgränder och så måste man ta sig tillbaka hela långa vägen och börja om på nytt.
För tillfället kan jag säga att jag är så trött på allting vilket går ut över min omgivning. Jag vill vara lycklig och älskad och bara njuta av tillvaron. Inte gå omkring och tänka.
Nä måste fan rycka upp mig om jag inte ska gå under. AAAAAAAAAAAA
Jaja Tipspromenaden vid sörsjön i går vaer kanonfin.
Och dansen på kvällen, ja vad kan man säga. hade jag inte haft den så vet jag inte om jag hade klarat många av de saker jag gått igenom.
mm återvändsgränderna ja...
ibland känns det som de vill att man ska inse att man kommer till samma resultat om man gör på samma sätt om och om igen. Jag tror på dig! Jag tror att du kommer ta ett bra beslut! Hur som helst...vad säger hjärtat? Vill du så är det bara att komma/ringa/ texta!
Hej!
var ett tag sedan nu!
Hoppas allt är bra med dig!
kram
