Skrik och bråk
Fan jag är så arg och förbannad. Varför ska de som man tycker om mest vara de som bråkar mest också. Det är så jävla onödigt egentligen. Ingen mår bättre av det. Vad tjänar det till att älta och ta upp sådant som har hänt. Är dt inte nuet som räknas. För mig är det så iallafall. Jag gar varken ork eller energi för att sitta och tjafsa om småsaker i telefon när det är så mycket annat omkring mig. Det är skolan, leta lägenheter, eventuella visningar, situationen hemma och sånt. Jag orkar bara inte. Jag är inte så jävla stark som alla tror. Det kanske verkar ibland som att jag är känslokall men gissa hur mycket man håller inom sig och som kommer fram när man är ensam.
NU är jag less på allt. Vill gräva ner mig. ORKAR LIKSOM INTE MED MER BRÅK
Fan fan fan fan fan...................................Och dansen går åt skogen på grund av mitt dåliga humör och för att energin är slut....
Tappade min plånbok mitt i all ilska, kom hem var mer arg. Åkte tillbaka och den var där. Tack och lov för ärliga människor. Men inte fan blev jag gladare för då var det telefon dax igen och mer bråk. Fan vad kuuuuuul
Kakan och Anette.... Saknar er....
Over and out
Saknar dig oxå gumman som fan! Du vet var jag finns! Kramar om
